kloka ord

hade jag tänkt komma med idag, men min hjärna är ett virrvar av tankar. Glada tankar, tråkiga tankar, hemska tankar och mysiga tankar. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla dessa tankar. Kanske vore bra att skriva om dem. Men då vet jag att de finns de som kommer att ta illvid sig och det vill jag ju inte heller....

För en vecka sedan trodde jag att nu var det sista anhalten för mig. Min barn  skulle bli utan en mamma, min man utan en fru osv osv. Men sedan kom det konstiga jag började se allt det som positivt. Barnen skulle få en bättre mamma, Micke en bättre fru .. ja ni fattar vad jag menar. Nu helt plötsligt så kan jag lite bli av med dessa tankarna. =(
Jag trycker ner mina känslor i en burk så långt det går, jag till och med sitter på locket för att inte släppa ut det. Micke har sett glimtar av det. Det är han som torkar mina tårar när jag inte orkar med, det är han som pillar mig i håret när jag inte kan sova. Det är han som alltid är hos mig.... varför? Vad får han tillbaka? möjligtvis en klapp på kinden. Jag visar ingen tacksamhet över att han faktiskt offrar sig för oss just nu. Jag vill inte att han ska offra sig. Tänk då dem hemska tanken om jag släpper upp locket helt och låter allt strömma ut. Då lär jag nog stå väldigt själv här i livet. hmm det kanske hade varit bra, för det gör ont att älska. När tanken på att få lämna sina barn kom där på en bår i en sjukhus korridor då kom tårarna i mängder, hela mitt hjärta brast där och då. Att bara skriva om det gör så att mina tårar rinner. Mina barn är mitt allt så är det bara och så kommer det fortsätta vara.

Så från och med i morgon, börjar en ändring i mitt liv, mitt nya possitiva liv. Jag har en liten plan men tar den i veckan... Nu ska jag förändra mitt liv på ett eller annat sätt. förhoppningsvis kommer jag ur det stärkt och lycklig eller så kommer jag ur det swom en skild 2 barn mor.

Man vet aldrig vad som väntar....