onsdag 26 oktober 2011

fostervattensprov

Då var provet gjort. Gick bättre än förväntat att göra det. Klart det kändes men det gick över fort. Nu är det bara väntan som är värst. Har inte heller känt av bebisen sedan testet och det i sig är en oro. Frågade Micke idag om jag var så här orolig de två andra graviditeterna. Men det hade jag inte varit. Så det sitter väl i efter att ha fått ett barn med svårigheter. Vet att många säger åt mig att inte oroa mig i onödan. Jag vet inte om ni ´tror att jag vill oroa mig? för det vill jag inte. Jag VET att något kan gå snett under en graviditet. Jag har själv upplevt det så kom inte och säg något annat. Jag vill inte heller sluta skriva om min oro för jag upplever att den minskas när jag skriver om den....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar