Varför kan han inte gå?

Ibland känns det som om livet sparkar en i magen och luften bara går ur en.
Här hemma i vår lilla värld är Robin världens normalaste barn, men ute i verkligheten är han inte det längre. När vi är ute bland andra barn får vi ofta höra, akta bebisen. Vad då bebis, han är faktiskt 2,5 år. De tittar konstigt på honom när han kryper omkring. Det gör ont i hjärtat att se andra barn, yngre barn tulta omkring. Men jag lägger upp en fasad, ähh det är väl ingenting.... Men vissa dagar som idag då går det inte att skydda sig. Känslorna överrumplar en och slår ner mig till marken.
Det jag tycker är jobbigast är att jag tror att Robin börjar förstå att han är annorlunda än andra barn. Han är inte längre lika framåt i t ex en lekpark längre, han sitter mest och tittar på. Han har mängder med utbrott, ingenting är bra. Känns som om han försöker berätta att något inte är bra. Eller så är det kanske bara jag som funderar och förstorar allting. Jag vet inte men ont gör det......