Jag tappar andan för en stund: blir alldeles kall och undrar vad som ska komma härnäst. Men varför oroa sig när man har mina barn?
Robin rycker på axlarna och säger vet inte.
Rasmus tänker en stund och så säger han: Det måste ju kännas jätte skönt för alla vi som går vill bara sitta ner och det får vi ju inte.
Robin skrattar och svarar ja det är skönt... Sen skrattar och skojar de hela vägen hem. Jag är alldeles varm om hjärtat. Älskade barn. Han måste ju vara världens bästa storebror...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar